söndag 4 december 2011

JLundahl v' FLundahl


Jag saknar dig. Jag älskar dig. Lova att alltid finnas vid min sida.
Frida Lundahl. v'

lördag 3 december 2011

Jag insåg hur mycket jag saknar och behöver dig, 
bara genom att du skickade ett litet, kort, patetiskt sms. 
Jag önskar jag var stark nog att trycka ifrån.
Jag älskar dig...

tisdag 29 november 2011

Jag ångrar inte det stunder som jag gjort mig illa,
jag bär mina ärr som en medaljer.
Jag vet att frihetens pris är högt, lika högt som slaveriets.
Den enda skillnaden är att man betalar med ett leende, även när leendet grumlas av tårar

söndag 27 november 2011

Love of my life, my soulmate 
You're my best friend 
Part of me like breathing 
Now half of me is left 
Colour me blue I'm lost in you 
Don't know why I'm still waiting 
Many moons have come and gone 
Don't know why I'm still searching
Now you're a song I love to sing 
Never thought it feels so free 
Now I know what's meant to be 
And that's okay with me 


Go on and try to tear me down. I will be rising from the ground.
 Like a skyscraper.

lördag 26 november 2011

Mitt hjärta.

Jag saknar dig, mest av allt. 
Dig kan jag berätta vad som helst för.
Du gör mina dagar hemma till dom bästa som finns.
Min egna sol, mitt egna hjärta, mitt egna liv.
Jag älskar dig, finaste Saab 93 Aero.


Så nära men ändå så långt bort. Snart är vi förenade igen, för alltid.

torsdag 24 november 2011

I want you, not to go.

Haft en konstig vecka, sjuk varenda dag. Men i alla fall, i Tisdags höll jag på att spy då Jenna rensade avloppet, sen igår så fastnade vi på Konsum då fetmercan inte startade. Sen när vi kom hem skulle vi ha fotbad, när vi var klara var det vatten över hela golvet, kanske skulle tagit ett bad samtidigt? ;)
Sen idag, inne på Konsum, fick vi för oss att tävlai vem som kunde ha flest tuggummin i munnen. Haha, cp ideér... och Jenna baxade 2 i affären, utan att någon märkte... 'Vad då? Man måste ju smaka innan man bestämmer sig?!' Haha, kommer ut ifrån Konsum med cigg och en påse full med tuggummin! och direkt utanför proppar vi käften full, kunde ju knappt prata. Fan vad vi skrattade, folk måste trott att vi var psykiskt sjuka, eller vänta, det kanske vi är? Slutade med att vi hade 7 tuggummin när vi var hemma igen. Har fortfarande massa kvar, men som det är nu, så vill jag nog aldrig tugga nå mer i hela mitt liv, det knakar varenda gång i käken.

Jag vill inte förlora dig, du är min skyddsängel, en som svurit på ditt liv att alltid finnas. Det vore fel att trycka iväg dig som vän, när jag redan förlorat dig på ett sätt. Men en sak ska du veta, jag saknar dig.


Maybe we'll turn it around, 'cause it's not too late. It's never too late.

måndag 21 november 2011

Sträck på ryggen.
 Faller du min vän, ställ dig upp igen
. Det finns i ditt DNA. 
Om du bara hatar får du ingenting tillbaks.