onsdag 10 november 2010

Smulan.

Jag har levt i mörkret, men i dig såg jag ljuset.

Haha, jag satt här på datakommen, och höll på med min webbsida, så kollade jag på alla bilder, och kände hur tårarna började komma.
Jag minns då jag och Jessica blev stoppade/jagade av polisen, Jag minns hur underbart det var när jag och Emma var små och åt glass.
Jag minns hur lycklig jag var i Cypern med lillsyrran, jag minns tiderna då jag och Natalie lekte med lego och Mormor och Morfar körde in i väggen, åh, jag minns hur tighta jag, Lina och Lisa var. 
Jag minns partyt hos Lina och vodka glaset, jag minns Emma på pallen...
Hur krossade vi var på skolavslutningen i nian, jag minns varje tår folk fällde, jag minns alla kramar, jag minns hur förskräckliga vi såg ut på bilderna, jag minns hela dagen, fastän det är över 1½ år. Jag minns allt...

Jag minns till och med hur tjocka jag och Emma blev efter att vi åt upp alla nybakta bullar... ååh, jag saknar dom tiderna... Jag saknar att vara hemma och bara.... leva... vara...

Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks, men jag lovar, för dig skulle jag göra det tusen gånger om.



Jag är en soldat för dig. <3



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar