Jag är otroligt glad att jag har dig vid min sida, och jag är nog den lyckligaste personen som finns då det är du och jag. I alla väder, dag som natt, sol som regn (eller, snö i detta fallet).
Jag älskar hur du rör vid mig, jag älskar din doft, din röst, din närhet. Jag avgudar hur du ser på mig, då jag ser dina underbara ögon.
När du är i närheten så är det som om hela världen försvinner och det endast är du och jag.
Jag behöver hela mig, för att ge dig hela mig.
Du är inte en i mängden för mig som för så kanske många andra. för mig är du unik, underbar, värdefull.
För mig är du kärlek. En kärlek jag aldrig känt. En kärlek som jag vill ha kvar, för mig är du som heroin för en heroinist.
Jag vet att allt inte gått som en dans, men jag älskar dig, samtidigt som jag vet att du älskar mig. Och den känslan värmer mer än vad det gör ont att lägga handen på en varm spisplatta.
Jag vet inte om folk minns hur jag var innan, men jag vet, att tar man en titt på mig nu, så ser man en stor skillnad. Man ser en glimt i mina ögon, som aldrig riktigt funnits där förut, förrän jag träffade dig.
Jag ångrar inte att jag träffade dig den där kvällen hemma hos Lennart, då jag själv minns att jag var hur nervös som jag vet inte. Jag ångrar inte hur jag tittade på dig och jag brydde mig definitivt inte på hur arg en viss annan person var som satt i andra änden av soffan.
Jag ångrar aldrig våran första kyss. Åh, jag fick som liksom, fjärilar i magen, och jag minns hur du kittlade mig genom att dra fingrarna över min mage. Den blicken du kollade på mig under hela kvällen/natten glömmer jag aldrig. Jag ångrar inte hur jag somnade på din arm i Lennarts soffa. Jag ångrar inget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar