tisdag 20 september 2011

Tisdag.

Jag är död idag! Grymt irriterad på insidan men visar en helt annan person på utsidan. Jag är grymt illamående. Och snart, ska allt bli bra!, då jag ska ta min första cigg på dagen, så fort världens bästa tjej kommer upp. För, dom där 3 blossen utav Jonas var inget alls. John Silver är inte ens goda.. snusk ungeh...

Och jag saknar världens bästa Lennart... 
Väldigt mycket, så jag tycker att marknan kan komma nu så han kommer upp snart! 


You and your pretty eyes keep me alive. v'

lördag 17 september 2011

Klart att jag kan.

Ja, det är just den meningen jag tänker hela tiden. Klart att jag kan sluta röka, men jag känner hur lätt irriterad jag är. Jag känner hur allt tär på mig och jag märker när jag pratar med folk att jag reagerar på det som jag i vanliga fall hade lagt mig och skrattat åt, men istället bryter jag ihop och näst intill skriker att jag inte orkar, att jag behöver röka, att jag inte får röka, och ytterligare en gång att jag inte orkar. Men, jag gör vad jag kan för att det inte ska bli så, som att till exempel ligga i sängen hela dagen och se film! Det är en bra grej!

Och jag ska kämpa för att bli en bättre människa, ett bättre jag! 

För att jag vet... att jag kan.


fredag 16 september 2011

Ingen lunch och sluta röka? På samma dag? Sjukt.

Med fram sträckta händer och sorgsna blickar, skrik efter hjälp men ingen hjälp samhället skickar. 


Sitter just nu på företagekonomis lektionen och är super hungrig, och har ingen lunch idag, eller, jag har en rast på 10 minuter, det är inte ens lagligt? Man ska väl ha 20-30 minuter för att det ska räknas som lunch? Jag har ingen aning, men det känns fel med 10 minuters rast...

Och sen nu har jag bestämt mig! Jag ska sluta röka, helt! Paketet jag har nu ska vara mitt sista, och jag har bara en cigg kvar där, så frågan är, när ska jag ta den idag så att den ger bäst effekt? För det har jag ingen aning om! Och jag ska stödja Jenna, för hon har slutat snusa, så det blir ingen snus för mig heller, varken cigg eller snus, ahru, hur ska det här gå egentligen? Får hoppas på det bästa och att jag klarar mig utan att lacka ihop totalt. ;)


Mitt hjärta. v'

torsdag 15 september 2011

If I

Om jag var i dina skor skulle jag låta bli det som är andras
och lära mig skillnaden mellan mitt och någon annans. 
Fattar du inte att du förstör för alla andra?
 Bara för att du inte har det bra själv? Antagligen så äre så. 

Det är precis så jag känner, kanske ganska fel utav mig men så är det. Sen och andra sidan, så är jag less på att kämpa utan att få resultat, jag är less på att trycka bort alla känslor som kommer nära, jag är less på att bygga en hög utav obehag. För högen börjar bli alldeles för stor. Det är jobbigt att bära allt själv, jag vill inte lägga över allt på någon annans axlar, tänk om det blir för mycket för dom, hur skulle det kännas för mig? Tänk om jag blir idiotförklarad för mina egna åsikter och tankar? Nej, jag håller det hellre själv och låter bägaren rinna över.

Jag går i bitar.
Ja, det gör jag. Jag är alldeles för överbelastad. Jag orkar inte mer. Jag har tappat glöden på ciggen och det är slut på gas i tändaren. Det är så det är. Visst fan kan jag fortsätta kämpa, men frågan är hur bra min kropp skulle må utav det. Hur skulle den ens se ut? Jag har ingen aning, antagligen helt förstörd. 

Försök le, någon kanske går på det?
Jag kan verka som världens gladaste person när man ser mig, men jag gömmer allt bakom ett mesigt och patetiskt leende. Kul att alla går på det med, vilket är ännu mer patetiskt? Men det är när ingen annan kollar, som smärtan uppstår, och jag hamnar på golvet liggandes, med genomvåta kläder, mascara i hela ansiktet, skakandes. Det är när ingen annan ser, som alla ärr kommer fram, dom syns, för resten av livet. Alla kollar ju så fruktansvärt ytligt och kollar aldrig in i ögonen eller lyssnar på den låtsas glada rösten som är full med fruktan och rädlsa. Vad är det då för mening med att försöka prata med någon om det om dom ändå inte ser det direkt? Jag har ingen aning. Det är inte ens värt ett försök att ta reda på det heller för den delen.


onsdag 14 september 2011

.

I made a promise to not let go.

I'm sorry.

-

You can try but never stop me.
This is what I'm made of.
I will never ever let go.
This is what I'm made of.
No one can control me.
This is what I'm made of.
You can hate but never break me.
This is what I'm made of.