Klart att jag kan.

Ja, det är just den meningen jag tänker hela tiden. Klart att jag kan sluta röka, men jag känner hur lätt irriterad jag är. Jag känner hur allt tär på mig och jag märker när jag pratar med folk att jag reagerar på det som jag i vanliga fall hade lagt mig och skrattat åt, men istället bryter jag ihop och näst intill skriker att jag inte orkar, att jag behöver röka, att jag inte får röka, och ytterligare en gång att jag inte orkar. Men, jag gör vad jag kan för att det inte ska bli så, som att till exempel ligga i sängen hela dagen och se film! Det är en bra grej!

Och jag ska kämpa för att bli en bättre människa, ett bättre jag! 

För att jag vet... att jag kan.