home.

Ursäkta för att det inte blev någon uppdatering under tåget, men jag kan ju berätta för er att jag sov bättre än någonsin på tåget. Tänk vad känslan av att komma hem kan göra med sömnen.

Har i alla fall varit hemma i snart en vecka, och jag mår bättre än någon annan, jag trivs som jag vet inte vad här. helt klart bästa stället på jorden, om man räknar bort systemet och bahamas. ;)

Kan ju även tillägga att jag åker tillbaka till arjeplog för att gå kvar. :)

nej, nu ska jag försöka få tag på pappa och säga till han att jag får världens billigaste tattuering!

4 timmar 45 minuter.

So, that's it. Snart drar jag!

Jag vill bara säga till er, jag mår bäst idag. Ingen eller inget kan trycka ner mig idag.

För jag drar om 4 timmar och 45 minuter.
Jag lever mitt egna liv snart, åh, jag mår underbart!

Uppdatering kommer under tågresan!

Jag vill tillägna denna ljuvliga dag till mina fina vänner Joakim Sanberg och MarCus Holmbom. Jag vill även ge denna dag till min söta kusin Julia. Men främst utav alla så vill jag ge den här dagen, till min underbara mamma som fyller 38 år idag.

Mamma, du fyller upp mina dagar något så fruktansvärt. Jag är glad att jag har dig som mamma och ingen annan, du är speciell, du är en bra förebild. Du är en otroligt bra person. Jag tvekar på att det finns någon som är bättre än dig.
Det finns ingen som är som dig, jag älskar dig.

Söt mamma. <3

14/2

Jag brukade älska dagarna som gick. Jag brukade älska det liv dom gav mig.
Nu där emot hatar jag alla dagar på året, nu hatar jag det liv jag fick och har.

Finner ett grovt behov utav alkohol för tillfället, snälla. låt mig bara få somna in.

Jag minns inte helgen, jag vet bara att den varit helt ifrån sig. Att den varit perfekt, hur underbar som helst. Jag önskar att vi kunde spola tillbaka tiden så jag får gå igenom det en gång till.
Jag vet i alla fall att jag ätit mer denna helgen, än jag gjort under hela den här terminen. Mycket bra! Jag känner mig bara lite som, en flodhäst. ;)
Helt klart, en sjukt bra, helg.

Sen kan jag ju tillägga att resan till Luleå var riktigt trevlig, speciellt då jag kom hem med 2 par nya skor. Älskar dom. :)
Ett par riktigt ljusblå låga Converse, och sedan ett par riktigt ljusrosa, söta, somriga Race Marine. Riktigt fina båda två. :)

Sen kan jag ju även tillägga att det är 'Alla hjärtans dag' idag, helt klart världens sämsta dag för en sådan som mig. Som vet vad hon vill och vill ha men ändå inte får. Kul. Men i alla fall, jag får väl leva igenom denna dagen precis som alla andra. Men direkt då jag kommer hem till mig så blir det att gömma sig under täcket och hoppas att dagen går över, eller, göra något helt annat som får mig på bra humör och får mig att känna mig levande.

Åh, hoppas du inser att du fortfarande är allt för mig. Jag älskar dig.

Down on me.

Världen är elak, jag ser det varje dag.

Jag ger dig en vecka att inse allt. Get it? One week! Just don't let me down.

Jag känner mig hel skum idag, konstig känsla, kan inte beskriva den. och skulle jag ens försöka, så skulle jag inte komma inärheten. 

Sitter här nu på en helt meningslös svenska lektion, meeeeeniiiiiiingslööööööös! men snart drar jag iväg, till kusten och mår allmänt bra! Och kvällen som är tänkt hoppas jag blir as bra, eller, något i den stilen i alla fall. Kan ju alltid ha sina fantasier typ. 

Det är antagligen den första dagen på, 3 dagar som jag är nykter med, kul? nej. Men jag får väl stå ut, antar jag.

Nej, nu kör vi! 

bjuder på uttråkad tjej!

My voice crying loud.

And as I start to run, I stop breathing.


Throw my hand on a blade for you.
I'd jump in front of a train for you.
You know I'd do anything for you.
I would go through all this pain.
Take a bullet straight to my brain.
Yes, I would die for you baby.


Klockan har nu blivit 01.17. Jag är trött, min mage kurrar av hunger då den inte ätit mer än 4 knäckebröd.
Har suttit och pratat med en viktig person, och som jag sa till en viss annan helt underbar person, jag kommer komma med tårar i ögonen eller skam i kroppen, es so es.

Här sitter jag, helt, förstörd utav mig själv, känner hur skammen växer, jag känner hur äcklig jag är, hur fet jag är, hur dräggig jag är. Men samtidigt, under allt det där elände, så känner jag något jag inte riktigt känner igen. Den där känslan utav, liv? Jag känner mig levande, jag känner mig underbar, jag mår perfekt. Jag sitter här med gråten i halsen då jag aldrig ens trodde att jag skulle tro mig själv skriva det här... Jag känner mig vacker, oavsett hur jag kände innan. Det är helt... magiskt?

Det är sjukt hur någon dag som är så dålig, hur någons liv som är så dåligt, kan vända utav en enda mening... helt skumt... Jag blir rädd. För att jag antagligen gör mitt liv till det helvete som det inte skulle varit, men, åh, gud... det känns så... jag sätter tungan på det... RÄTT! 


Helvete säger jag bara. Dags för sängen, stor dag imorgon, för då är det kusten som gäller! 
Uppdatering kommer. 

I love you.

I ain't missing you.

Något drar mig tillbaka, charmen?
Jag försöker intala mig själv, varje vecka, varje dag, varje sekund, att jag inte vill ha något med dig att göra.
Du trycker ner mig med dina få ord, du psykar mig med dina blickar, du slår mig i ansiktet och sparkar på mig fastän jag redan ligger ner. Jag vill höra din röst, jag vill se dig, samtidigt som jag aldrig vill höra ditt namn igen, aldrig se dig igen. Aldrig ens känna av din närhet, din energi...
And I break down as you walk away.
And I wonder if you know, how it feels to let you go.

Jag känner mig som ett skal, tänk er... en melon, eller, bara melonskalet egentligen. räcker med att du tappar det så går det sönder och allt innehåll (som i detta fallet bara är luft) försvinner ut i luften, som en tår som faller ner i det stora blå.
Och jag har tappat orken till att försöka kämpa, jag har tappat orken till att försöka rädda mig själv.

9 dagar till, sen blir allt nog bra, 35 dagar så förstörs allt jag byggt upp under ett år.
9 dagar till, sen svävar jag och mår super bra med dom som betyder mest för mig och alltid kommer finnas i mitt hjärta. Om 35 dagar krälar jag på golvet, med smink som runnit i hela ansiktet, full som ett as och minns allt, minns alla känslor, minns alla fingrar, minns all närhet. Ohjah, antagligen den sämsta dagen på året.
15/3... I'm free falling.

Everytime I think of you, I always catch my breath.

I'm still standing here, and you're miles away.

Homehomehomehome.

10 dagar kvar, sen sitter jag på tåget hem. Verkligen något att se fram emot. <3
36 dagar kvar, sen ligger jag stupfull på golvet hemma.

Svar ja; jag vill ha mitt liv tillbaka.

C-count down

38.

Act 2

These violent delights have violent ends. And in their triumph die, like fire and powder. Which, as a kiss, consume.

Du är ett helvete att förstå. Håll käften eller säg något som inte sårar den du älskar.