And as I start to run, I stop breathing.
Throw my hand on a blade for you.
I'd jump in front of a train for you.
You know I'd do anything for you.
I would go through all this pain.
Take a bullet straight to my brain.
Yes, I would die for you baby.
Klockan har nu blivit 01.17. Jag är trött, min mage kurrar av hunger då den inte ätit mer än 4 knäckebröd.
Har suttit och pratat med en viktig person, och som jag sa till en viss annan helt underbar person, jag kommer komma med tårar i ögonen eller skam i kroppen, es so es.
Här sitter jag, helt, förstörd utav mig själv, känner hur skammen växer, jag känner hur äcklig jag är, hur fet jag är, hur dräggig jag är. Men samtidigt, under allt det där elände, så känner jag något jag inte riktigt känner igen. Den där känslan utav, liv? Jag känner mig levande, jag känner mig underbar, jag mår perfekt. Jag sitter här med gråten i halsen då jag aldrig ens trodde att jag skulle tro mig själv skriva det här... Jag känner mig vacker, oavsett hur jag kände innan. Det är helt... magiskt?
Det är sjukt hur någon dag som är så dålig, hur någons liv som är så dåligt, kan vända utav en enda mening... helt skumt... Jag blir rädd. För att jag antagligen gör mitt liv till det helvete som det inte skulle varit, men, åh, gud... det känns så... jag sätter tungan på det... RÄTT!
Helvete säger jag bara. Dags för sängen, stor dag imorgon, för då är det kusten som gäller!
Uppdatering kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar